Lidingötjejlopp ur Para(jokk)s perspektiv!
| Postat i: Allmänt
0
Lidingötjejlopp är genomfört!!
En kamp mot kroppen är en bra sammanfattning
av loppet. En kamp mot vad som är hälsosamt, haha.
13.50 stod jag och Sofia uppställda vid starten, längst fram såklart.
Konferencieren för Lidingöloppet var fram till mig & Sofia och ställde frågor,
jag gissar att han fastnade för vår mundering, lite proffsigare än andras. ;)
(mest Sofias mundering, han fick tunghäfta när han skulle prata med henne hehe).
14.00 gick startskottet och vi började springa som tokar
för att hinna fram till där vägen smalnar av, innan resten av "flocken".
Jag var bland de första dit och fick börja klättra upp för första backen,
pulsen sköt i höjden, jag insåg att kroppen inte är helt hundra,
men vägrade låta det hindra mig och fortsatte springa.
Efter halva loppet kom den omtalade Abborrbacken - ville dö bara av synen
men som tidigare, INGET FÅR HINDRA MIG. Så jag la in ett kol
och spurtade upp, förbi latmaskarna samtidigt som jag
sa till mig själv "fortsätt, fortsätt, fortsätt, fortsätt".
Resten av loppet var backar upp och backar ner, slingerkrokar
och snabb terränglöp. Jag vet knappt var jag sprungit,
har heller ingen aning om vilken musik jag haft i öronen.
Vid sista backen - Karins backe - stod min bror och hejade,
då var det 2 km kvar, de två värsta kilometrarna i hela mitt liv!
Efter backen fanns inte mycket energi kvar, pulsen hade legat över 180
hela loppet hittills, kolhydratlagren var i princip tomma, kroppen skrek STANNA,
hjärnan skrek SPRING - så jag sprang. Sista kilometern spurtade jag allt vad jag kunde,
sprang genom folkmassorna, fick knappt luft, envisades och kom i mål.
Sluttiden blev 57:03, inte dåligt på ett av Sveriges värsta 10 km-lopp!
Medelpuls 183 bpm, maxpuls 193 bpm och en sista km sprungen på 4.30 min.
Detta var det lopp jag väntat på och då satsade jag också allt.
SJUKT NÖJD!! Men bättre ska det bli nästa gång!
Kände kroppens signaler rätt i början av loppet, något kändes ju fel
och nu sitter jag här, förkyld som satan själv. ;)
Bild 1: jag påväg upp för Karins backe,
Bild 2: obviously ett överlyckligt Team Parajokk efter målgång!
/MOA
Hittills inga kommentarer till Lidingötjejlopp ur Para(jokk)s perspektiv!
