Jag klarade att springa en mil
| Postat i: Lidingö tjejlopp, Tjejklassikern
0
Igår var jag och min bror ute och sprang den omtalade
Brylleslingan här i Jokkmokk. Totalt blev hela löpturen 10,2 km, det var backigt, sjukt jobbigt
och jag har dessutom aldrig i hela mitt liv sprungit så långt på en och samma gång.
Känslan jag fick efter att ha sprungit upp till slingans högsta punkt och få börja springa
nedför och tillbaka var sån glädje, jag visste att jag skulle klara av resten av slingan
och hoppet om att klara Lidingö Tjejlopp under en timme tändes.
Jag börjar märka att konditionen blivit bättre från det första löppasset för
någon vecka sedan fram till idag och det ger mig enormt mycket
motivation att fortsätta. Hur märker jag det kanske ni tänker...jo dels för att jag orkar
springa längre sträckor och dels för att när jag springer känns löpsteget lättare och det
känns som att jag kan hålla på i flera kilometer.
Jag börjar till och med tycka det är
lite roligt att springa, speciellt i skogen efter stigarna dock
fortfarande utan att träffa på björnar.
Försökte mig på att göra en jämförelse mellan banprofilen i Lidingö Tjejlopp med Brylleslingan.
Brylleslingan verkar ha en maxhöjd på 318 m och Abborrbacken 40 m.
